Mitt första motionslopp på cykel – någonsin
Förra veckan postade min cyklande kollega ett inlägg på Facebook om att han anmält sig till Sthlm Bike. Jag blev ju tvungen att kolla upp vad det var för någonting. Det visade sig vara ett motionslopp på 42km genom de centralare delarna av Stockholm. Med start från Sjöhistoriska museet klockan 06:30 på morgonen, förmodligen för att få en så bilfri bana som möjligt.
Det var sista anmälningsdagen och jag kände att det vore skoj att vara med, men att det var väldigt tidigt på morgonen.
Hur som helst bestämde jag mig. Jag anmälde mig. Och som grädde på moset skulle jag och P cykla hemifrån till starten, och sedan hem efter loppet igen.
Imorse stod klockan på väckning 04:30. En dryg halvtimme senare var vi på väg in mot stan och den begynnande soluppgången. I knappt 6 graders värme. Men trots kylan kunde vi inte haft mer tur med vädret. Det var klarblå himmel under hela loppet så solen fick ialla fall upp temperturen strax över 10-strecket under loppets gång.
Hur gick det då? Jodå, jag är helt klart nöjd. Jag hade anmält mig till startgruppen 25 minuter per mil, vilket motsvarar 24km/h. Jag gick i mål på detta absolut första Sthlm Bike på 1:40, dvs precis på den snitthastigheten. Mitt mål var att komma in på under 2 timmar, vilket jag alltså klarade med råge. Det kändes skönt!
Som den tävlingsmänniska man är drogs man ju med i hastigheten i starten. Vi stod längst fram i snabbaste startgrupp som även innehöll riktiga racers som drog iväg på en gång. Och jag ville haka på min kollega som jag vet klarar en högre snittfart än mig. I ca 15km gick det bra. Även om han höll igen lite så snittade jag ca 26km/h på den distansen. Sedan kom backarna nere vid vattnet i Årsta och syran i mina ben.
Som tur är fanns det inte så många fler backar av det slaget på resten av banan, och på Södermälarstrand fick jag chansen att ligga på kö i bra fart, få ner pulsen och trampa bort syran ur benmusklerna. Strax innan hade kollegan P dragit ifrån då han kände sig piggare än vad han hoppats på.
Själv kämpade jag på. Tappade rejält i uppförsbackarna men tog igen på många, även de med racercyklar, i nedförsbackarna. Och kom i mål i Kungsträdgården ungefär 7 minuter efter P, strax efter klockan 8. Här får vi ordentlig frukost med yoghurt, macka, juice och finkaffe (med Petter, artisten, som granne i kön) i solen. Gott. Även om man blir lite ruggig. Vi sitter här, mumsar och inser att resten av våra familjer förmodligen ligger kvar i sängarna fortfarande. Snart blir det ungefär en mil till för att ta oss hem till Älvsjö igen.
På det stora hela tycker jag detta var ett trevligt arrangemang. Funktionärerna klarade att visa vägen bra (för det mesta) och vi kunde som sagt inte ha haft bättre väder. Kanske lite varmare hade varit trevligt. Förhoppningsvis blir det en fortsättning nästa år och då kanske det blir fler än de 600 som deltog i år. Och jag kanske kapar några minuter till.
Kommentera gärna