Sweden Bike Expo 2014

Nu har det varit mässa igen. Närmare bestämt Sweden Bike Expo på Kistamässan.

Förra året besökte jag den i samband med att jag hjälpte till i SCF Paracykelsektions monter under en av dagarna. I år deltog de inte på mässan men istället fick jag som innehavare av tävlingslicens fritt inträde ändå, och det måste man ju utnyttja.

Båda barnen fick följa med. Jag var lite orolig för att de skulle börja gnälla efter en kvart, men ack så fel jag hade. Det slutade med att jag, när jag själv ledsnat på mässan, nästan fick släpa ut dem! 🙂

Som sig bör på en mässa testades det lite cyklar. Själv testade jag en Urban Arrow lastcykel med elassist. En riktigt fin sak som jag dräglat över på internet. Och vilken cykel! Vi placerade båda barnen i lådan och testkörde den lite på testbanan. Hjälpmotorn märkte man knappt av, det var bara otroligt lätt att cykla. Inte som en annan cykel med elassist jag testat som kändes ryckig och nästan okontrollerbar om man som jag var ovan med hjälpen. Och barnen njöt. De tyckte vi kunde sälja en av bilarna och köpa lastcykeln istället. Och det skulle behövas, för cykeln går loss på ca 40.000 spänn! Men egentligen har de ju rätt…

Tuva provcyklade en 24-tums racer med bockstyre och allt. Det var väl lite ovant, men gick bra. Vi får väl se om det planterade någon ide, eller om den vanliga treväxlade cykeln känns tryggare än så länge.

Även Emma provcyklade. En 16″ med trampor. Det var första gången hon cyklade med trampor, och så kul hon tyckte det var. Så roligt att hon gick tillbaka och testade igen. Tre gånger. Pappa fick hjälpa till med balansen, men jag tyckte nog hon lyckades ganska bra ändå.

Vi hittade även en liten lådcykel i barnstorlek, som de testade att skjutsa varandra i. Såg mysigt ut 🙂

Efter en liten fikapaus och ytterligare en vända, då vi hittade en cool tandemcykel (där säljaren inte hade mycket koll på att de allra flesta tandem har en kedja eller rem mellan främre och bakre vevpartiet, och tyckte det var ett bra säljargument att cykeln faktiskt ”har två(!) kedjor”) kändes det som vi kunde det hela och begav oss ut igen. Tanken var att åka upp till skybaren i hotellet, men tyvärr var den ju inte öppen på söndagskvällar. Så det fick bli bilen hem istället.