Summering 2012
Året var 2012. Året då mitt liv förändrades. Lite. Året då jag blev såld på cykling som träningsform.
Under senare våren frågade ju min kompis Jocke om jag ville köra sommarens Halvvättern tillsammans med honom. Det ville jag, men insåg att min dåvarande kondition inte skulle räcka för de 15 milen.
Däremot inföll frågan ganska väl med att jag insett att jag behövde göra något åt min ökande vikt. Därför bestämde vi oss för att köra 2013 istället och att vi skulle träna ordentligt i år. Och så blev det. Vi har kört ungefär 60 mil tillsammans med en avslutande tiomilsrunda på Södertörn den 24 november. Och tränat ännu mer på varsitt håll. Ytterligare ungefär 100 mil på cykeln för min del, 52 på gamla hojen och 48 på den nya. Totalt alltså 160 mil. Det uppsatta målet var 100 mil. Mycket tack vare inspiration från min kollega Patrick som jag likt ett litet barn har härmat så fort han nämnt någon utmaning han siktat in sig på. (även denna summering känns som en efterapning, eftersom han redan skrivit sin. Redan 1 november! Men jag hade faktiskt redan börjat skissa på denna i huvudet innan jag läste Patricks summering av året. Faktiskt. Så det så.) Men även Jockes målinriktade inställning har hjälpt mig fortsätta hålla igång.
Och statistiknörd som jag är kan jag ju också enkelt se att av någon anledning är det just onsdagar som jag cyklat mest…
Denna träning har medfört att jag gått ned ca 6 kg, med ett mål på ytterligare 10 så småningom. (Toppnoteringen var iaf 6 kg, jag har undvikit att väga mig nu i mellandagarna). Träningn har medfört att vi klarat av 135km på loppet Roslagshösten – nästan lika långt som halvvättern. Jag har kört det första Sthlm Bike som arrangerades, 42km en tidig solig morgon inne i ett nästan bilfritt Stockholm. Och jag har blivit övertalad att köra hela Vätternrundan nästa år istället för halva, tillsammans med Jocke, Patrick och fyra till. Det lär nog bli några andra lopp också, för det här är ju kul! Så kul att jag till och med övergett min gamla MTB från 1995 som nog fått en chock av all cykling i år, och köpt mig en Specialized cyclocross. Vilken skillnad! Dessutom har jag spenderat en del pengar på andra saker som kläder och tillbehör. Såklart. Det är ju en materialsport. Men vinterdäcken hoppade jag över i år även om jag varit ruskigt sugen på att fortsätta cyklingen även över vintern.
Den 1 oktober lyckades jag anmäla 7 personer till vår önskade starttid 02:00 innan alla 21.000 platser var slut på rekordtid, 2 timmar och 45 minuter! Fast vi fick flytta tiden en aning, närmare bestämt till 01:52.
För att hålla igång träningen pendlar jag till jobbet, en rutt på ca 11km enkel resa. Så ofta som möjligt. Framför allt på morgnarna går det ju nästan fortare att cykla än att ta bilen. Jag trodde jag skulle sluta pendla när temperaturen gick under 10 grader. Men allt eftersom cyklingen nästan blivit en drog har jag sett lägre temperaturer som en utmaning. Och ett sätt att testa lite vad man behöver för kläder vid olika förutsättningar. Hittills har jag cyklat ned till fyra minusgrader. Så här i slutet av året och snön har börjat töa bort börjar suget komma tillbaka. Jag har nästan varit på väg att ta ut cykeln ur garaget några gånger redan.
Patrick radade upp sina SPD-vurpor, så min vana trogen att ta efter honom gör även jag det. Två stycken har det blivit, trots att jag trodde jag kunde undvika dem. För jag är ju lite bättre än alla andra. En där jag försöker sätta ned fel fot i backen. Inte den jag klickat loss. Och den senaste, inte sista har jag insett, vid en tvärnit för en bil som ”inte såg mig”. (det var inte så allvarligt som det låter). Några nästan-vurpor har det också blivit, men dem pratar vi tyst om.
I november slog min slavdrivare (Jocke) till på en ny cykel även han. Det blev en (för oss båda tror jag) efterlängtad Cannondale R2, en riktig tandemracer. Riktigt skojjig sak att cykla på, och förberedelserna inför VR i vår kommer bli en fröjd 🙂
Förutom ren träning så har cyklingen även fört med sig en del annat. Till exempel så upptäcker man brister i infrastruktren för oss cyklister, och jag har deltagit(?) med ett fåtal försiktiga inlägg i debatten och även felanmält en knasig cykelbana jag passerar på väg till jobbet. Även nyordet ”memil” har debatterats inom cykelvärlden, och togs upp som ett av årets nya ord av Språkrådet i december. Där de dessutom definierar en memil som en hänsynslös cyklist. Detta ledde till att jag kände mig tvungen att skriva av mig lite i ämnet.
Förutom cykling har jag ju tänkt ta upp lite simning igen. Hela tre gånger under året har jag simmat. Bättring krävs inom denna gren till nästa år. Och det är nog ett måste nu under vintern för att inte tappa allt för mycket kondition innan vi börjar ladda för Vätternrundan på våra cyklar igen.
Hur har ditt cykel- och/eller träningsår sett ut?
Kommentera gärna