Roslagsvåren 2013
Som en del av uppladdningen inför Vätternrundan var det i söndags dags för ännu ett lite längre lopp. Den här gången var det Roslagsvåren 2013 – 134km som stod på agendan. På tandem med Jocke såklart och även tillsammans med kollegan och Team Primus-grundaren Patrick.
Vi deltog alla tre på Roslagshösten i september förra året. Patrick på kort rundan med en mastergrupp och vi på tandem körde även då den långa rundan. Den gången på Jockes touring-tandem och första gången någonsin vi körde längre än sex mil. Även om det var riktigt jobbigt då så tog vi oss runt på helt godkända 4:55 i rulltid och ca 22 minuters stopptid i depåer. Men vi var ordentligt slut när vi väl var i mål.
Den här gången körde båda ekipagen den långa rundan och ett av målen var såklart att få en bättre tid. Bättre tränade, fler mil i benen och en ny cykel bådade gott. Dessutom var vädret lovande. Prognosen varnade för några millimeter regn under dagen, men av det blev det inget. Vi körde runt i halvmulet, varmt och inte allt för mycket vind även om den var jobbig när den kom rakt framifrån eller från sidan.
Vi startade ”lugnt” och hoppade över första depån. Stannade på nästa efter fyra mil för lite påfyllnad av vätska och en banan. Tyvärr blev stoppet en aningen för långt på ca 9 minuter. Sedan fortsatte vi i ungefär samma tempo – 28-29km/h. Tanken var att vi skulle stanna vid nästa depå efter ytterligare ca 4 mil. Men väl där var vi i så bra form så vi bestämde oss för att hoppa den och köra vidare till korven vid 10 mil istället.
Något både Jocke och jag reagerade på var att den långa sega uppförsbacken mot grustäkten i Riala vid ca 7 mil, som vi hade sååå jobbigt upp för i höstas, den här gången knappt bjöd något motstånd alls. Det var mumma för huvudet!
Efter korvstoppet vid 10 mil – återigen lite för långt stopp, 11 minuter på grund av korvkön – tog vi sikte på målet 3,4 mil längre fram. Vi kände oss pigga och ökade tempot. Med ca två mil kvar startade spurten och vi satsade på att köra om alla vi såg framför oss – vilket också lyckades till största delen. Väl framme vid mållinjen stannade klockan på 4:26 i rulltid. En halvtimme snabbare än i höstas och ett rullsnitt på 30.0 km/h! Med stopptid på ca 21 minuter hade vi en totaltid på 4:47, ganska exakt 30 minuter bättre än i höstas. Nu siktar vi på att kapa ytterligare en halvtimme på årets Roslagshösten…
Efter att ha suttit och varvat ned ett tag i målområdet nämnde speakern att det var ca 400 cyklister kvar ute i banan. I höstas tror jag vi hade 50 personer efter oss i resultatlistan. Det går frammåt.
Detta lopp var även ett bra tillfälle att testa de energitillskott vi tänkt använda oss av på Vätternrundan. Både för att testa smak och konsistens, men även kolla så att magen inte klagar och om det över huvud taget ger något resultat. De första tre punkterna fungerade i alla fall bra på mig. Vi körde Enervits prylar då det framför allt är den dryck som serveras på rundan runt sjön. Men jag testade även deras bars (som smakade gott och inte var för jobbiga att tugga), gel (testade bara colasmaken men den var god och lätt att få i sig), liquid (funkade också bra) och GT-tabletter som ska tillföra mineraler och hjälpa till att motverka krampkänningar bland annat.
Frågan är nu om dessa tillskott gav någon effekt. Det är ju svårt att veta hur vi känt oss om vi inte tagit dem. Kanske är det bara mental effekt, vad vet jag. Men hur som helst kände vi oss ganska pigga runt hela loppet. Personligen kände jag ingen ”kick” av gelen eller liquiden, men det kan också bero på att vi inte var helt slutkörda och hade ganska mycket energi kvar när den togs. Kanske beroende på att vi underhållit lite med sportdrycken och lite bars redan. Jag vet inte. Men jag kommer nog köra på liknande uppsättning tillskott på stora rundan och kanske testa lite mer på någon av de längre träningsrundorna vi ska köra innan det är dags. Helt klart är ju att jag gått på säljsnacket. Jag har ju tidigare ”vägrat” slänga pengar på dessa dyra tillskott, och kört med vatten, banan och russin vilket funkat bra för de kortare rundorna. Men dessa produkter är ju trots allt lätta att få med sig på cykeln och enkla att hantera i farten. Så jag får väl (återigen) erkänna mig besegrad av marknadskrafterna.
Läs även
Kommentera gärna