Säsongen är igång – Årets första lopp
Jag har ju cyklat till och från jobbet hela vintern så cykelsäsongen har aldrig riktigt slutat för mig. Men nu är den igång igen på riktigt!
Vintern har varit vänlig och inte bjudit på så mycket motstånd varken i form av snö eller kyla. Jag fick nöja mig med den extra vikt och rullmotstånd dubbdäcken gav. Det positiva är att snön nu är borta och cykelbanorna sopade ovanligt tidigt så pendlingen görs sedan två veckor tillbaka på sommarslicksen och kroppen riktigt väntar att få komma ut på de längre rundorna i solskenet.
Vårens lopp är ju inplanerade sedan en tid tillbaka, men de som inte är fullt lika hårt inristade i kalendern är SMACK-seriens onsdagslopp. Där har jag sagt till Jocke att jag får bestämma mig med kort varsel beroende på hur situationen ser ut just då. Förra veckan den 2 april kördes deras första tempolopp, men det stod vi över. Däremot denna vecka, som även innebar årets första lopp i Paracykel Cup, det deltog vi i. Ett tempolopp över 16,7 kilometer med start vid Odensala kyrka i Märsta och sedan vägen upp mot nordost med vändning efter 8,35km.
Målet för loppet var bland annat att spöa vår hastighet från det första och enda tidigare tempolopp vi deltagit i, då vi höll ca 35km/h på en mil. Vi siktade på att nå 38 denna gång.
Men ganska snart insåg vi att den första halvan skulle erbjuda tuff motvind med ca 6-7m/s rakt framifrån. En vindhastighet på ca 26km/h plus fartvinden som blir ett effektivt motstånd. Så vår taktik blev då att satsa på 35kmh ut och sen göra vad vi kunde på hemvägen med vinden i ryggen. Uppvärmningen blev lite väl kort pga tidsbrist, och i väntan på start kylde vinden ordentligt. Jag är glad att jag hade tjocka vinterjackan som överdrag medan vi väntade – och efter.
Vi lyckades väl hålla taktiken ganska bra, även om motvinden var överraskande tuff. Vi hade ca 33 vid vändning och kände att det inte riktigt gick som planerat. Redan efter några kilometer kände vi båda oroande trötthet i låren. Men men den lilla puffen i ryggen kunde vi öka rejält med hemlängtan och gjorde den andra halvan på ca 39km/h och slutade alltså på ca 36km/h totalt enligt den officiella tidtagningen. Själva var vi trotts allt ganska nöjda med insatsen med tanke på att jag hade något skit i kroppen och den kylande vinden.
I efterhand analyserades loppet en aning och vi kan väl direkt säga att vi behöver en högre rotation på benen. Uppförsbackarna blev för jobbiga på för tunga växlar och tog hårt på låren. Vi båda hade nog egentligen mer puls att ge som hade gjort nytta vid högre kadens. Någonting vi får ta till oss och träna lite mer på.
Mitt skit i kroppen då? Jo, det slog ut i full blom strax efter loppet. Jag däckade vid 23-tiden på onsdagskvällen i feber och huvudvärk och klev i princip inte upp ur sängen för annat än lite vätska och toalettbesök förrän 12-tiden på fredagen 36 timmar senare. Och var inte vaken jättemånga timmar under den tiden. Så med facit i hand skulle jag nog ha stått över loppet. Men jag var ju så sugen på att få komma igång!
Nu ska det bli spännande att se hur det går på tempot över 22km nu på onsdag då Patrick agerar pilot istället för mig. Hans första lopp på tandemcykel. Jag ska försöka följa den förväntade livetrackingen. Heja!
Kommentera gärna